Jag har varit i stockholm och filosiferat med lärt folk. mycket har skett och allt kan jag inte berätta för eder denna torsdagsnatt. precis hemkommen från en färd och vägarna var mörka, kalla och tysta. det var blott mina strålkastare som lös upp vägen framför mig, man kan säga att det lös upp mitt liv ty utan dem hade jag troligen kört i diket och om så ville hade jag dött av kraschen. men nog om detta, nu ska jag krypa ner under det kalla täcket och invänta morgondagens ljus och kommer inte gå upp förrän det ropas kaffe från köket.