Man kan fråga sig vart har min tid tagit vägen? länge sedan jag skrev här i min hemorrojdblogg så ni, mina kära läsare kanske undrar vart jag sysslar med. Aa eller så kanske ni inte gör det men jag bryr mig faktiskt inte vad ni undrar eller inte.

Mitt liv har fått en annan vändning, ett nytt syfte. Jag är med och driver en stor jävla feting förening, aleholmselevkår, vi står för frihet och gemenskap. Den tar upp mycket av mina tankar mycket av min tid, sen har det kommit in fler nya "grejer" i mitt händelserika liv. En viss tjej som tar upp resten av mina tankar.

Vad finns då egentligen kvar till skolan? Vad finns kvar till annat? Jag bryr mig inte det minsta.

En tanke som hållit mig vaken om nätterna, eller ja, typ en kvart eller så är mina tankar på livet.

Du kommer till världen och det är ju kanske inte på ett särskilt trevligt sätt du gör det. Du ska sen snabbt som fan kunna lära dig gå,prata och bajsa utan blöja. Hela tiden sätter samhället krav på en. Du tvingas gå på dagis med andra efterblivna barn, förskola där du ska kunna läsa från dag 2.

Sen kastas du in i skolans värld. Sverige är en demokrati, men inte fan är det någon demokrati i mellanstadiet.

Under mina år 1-6 har jag aldrig stött på eller ens hörde talas om elevinflytande. Krav på krav ställs på en dag efter dag, kunna skriva, kunna läsa, kunna föra sig bland folk.

vad är livets mening? Du går i skolan hela ditt unga liv, du jobbar den delen av livet då du fortfarande känner när du måste göra nummer 2 och uppsöka toalett. Friheten du får vid 65 års ålder kan vara underbar för vissa, skit för andra som då lider av sjukdom eller dylikt.

jag skulle vilja säga att du har där knappt 5 "fina" år att göra lite spexiga grejer. Sen ska du varva ner och invänta döden. Hemskt, men ack så sant.

Livet är allt för konstigt, jag vill vara indian i amazonas djungel. Där arbetar de 2 timmar om dagen för att klara sig. I väst och den "rika" delen av världen arbetar vi minst 8 timmar för att tjäna ihop vårt levebröd.

Jag låter jävligt bitter, vilket jag inte är. Är lyckligare än någonsin men va fan liksom, hade inget och göra. Eller ja, det var sjukt osant. Har massor men detta kändes viktigast och nyttigast för min själ och kropp.

Förhoppningsvis så ska jag blogga mer seriöst och visa er den sjuka sidan en 17 årings liv.

-

Eder Sommarhemorrojd!

Stekte på ganska bra på julafton ;)